...för våra barn är bristfällig. Vi
vet att polisen - av okänd anledning - ibland inte ens förhör pappor
polisanmälda för grov våldtäkt mot barn. Husrannsakan? Näpp!
Nu tycker tydligen göteborgspolisen
att det är för jobbigt att öppna en bagagelucka för att leta
efter en försvunnen person.
Om däremot en mamma försvinner som
kämpat i åratal för att barnet/barnen ska slippa övergrepp hos
pappan, utan gehör hos myndigheter – då letar man. Det avlyssnas
telefoner, det förhörs högt och lågt, vaktmästare,
jobbarkompisar, familj, vänner, grannar – you name it. Och inte en
gång, nej - flera gånger. Och sen letar polisen. Ordentligt. De har
så mycket pengar så de kan skicka sina skarpaste förhörsledare
hundratals mil. Flera gånger. Inga problem!
Det har kommit till Mammornas kännedom
att en mamma fick sin bostad genomsökt av piketpolis. Alltså
genomsökt efter att dörren brutits upp. Nycklar
fanns, men användes inte. Blir lite roligare så. Lite ”Vilda
Västern” för grabbarna. Och varför göra något så kul
en gång, när man kan göra det två? Självklart! Passar bra när
bostaden ligger vägg i vägg med förskolan också. Eller hur?!
Tänk vad kul för barnen att se väst-
och hjälmförsedda män skrika livet ur sig och rusa runt i
bostadskvarteret med AK-fyror på magen. Det är lite kontrast mot
Julaftons Kalle Anka. Gör säkert de små liven gott.
Om jag vore polis så skulle jag
arbetsvägra. Tills varenda oduglig chef försvunnit. Det behövs
inte fler poliser. Det behövs färre.
Varför granskar inte Aftonbladet det här?!
SvaraRaderaDet är klokt!
Är det därför vi har fått fler poliser?
Inte för att de ska upprätthålla ordning utan mäns överordning?
Jag får mer och mer känslan av att vi lever i en polisstat. Va?! Granska om fel begåtts mot en mamma och barn? Är det möjligt i vårt land?
SvaraRaderaMin sons klasskompis kom ofta och hälsade på oss hemma bodde grannar.
SvaraRaderaEn dag började han plötsligt storgråta 11 år gammal,berättade att han skulle till pappan den här helgen det var fredag .
Han berättade att han blev ofta slagen och kränkt av pappan som hade psykiska besvär och levde ett oroligt liv och nu skulle han komma och hämta honom.
Det visade sig att han hade flytt till oss för att söka skydd men pappan visste och ringde snart på dörren.
Jag som på den tiden inte hade en aning trots att jag jobbade på förskola vad umgänge och vårdnadstvister var egentligen.
Jag öppnade inte för pappan så snart började han banka ,skrika och slå på dörren det var otäckt , pojken gömde sig i garderoben skakande.
Efter ett tag slutade pappan banka och jag ringde mamman som inte svarade jag var fast inställd på att inte öppna utan att fråga mamman vad som stod på.
När det plötsligt ringde och bankade ännu värre på ytterdörren men nu var det inte pappan utan polisen som skulle hämta Johan fingerat namn till umgänge och att jag gjorde mig skyldig till brott om jag ej lämnade ut pojken ,egenmäktighet sa de .
Jag var tvungen att öppna men lämnade ej ut pojken utan förhandlade lugnt med de i hallen ,jag sa att jag ville rådfråga mamman först på telefonen så vi ringde tillsammans och fick till slut tag på henne.
Polisen berättade att jag ej kunde lägga mig i detta eftersom att det fanns ett domslut i ärendet om umgänge varannan helg man kunde ej bryta detta.
Johan berättade för polisen om hur pappan behandlade honom och bad att få komma till sin mamma , jag minns som idag hur han skrek när de föste ut honom i lägenheten.
Det som Johan berättade om skrevs aldrig ner av polisen hade de gjort det så hade det som alla barnbrottsärenden lagts ner eftersom domen i vårdnads målet om umgänge och pappors rätt alltid väger tyngre.
Och ingen,ingen instans i samhället tar ansvar över följderna av dessa domar som ska följas hela barnens uppväxt vad som än händer ,vad barnen än berättar och mår .
Callinia Cold
Jag blir så förtvivlad när jag läser det du skrivit. Jag har själv varit i kontakt med föräldrar och barn som lever med denna verklighet. Det är så sjukt så det saknas ord. Det här måste få ett slut någon gång. Herregud, det borde räcka med att ett barn är rädd, gråter och förtvivlat för att man ska beskydda DET och inte förövaren.
RaderaOm pappan i det här fallet varit en främling och barnet gråtit så skulle man aldrig ha lämnat ut barnet efter det han berättat. Tvärtom så skulle man anhållit främlingen. Men i Sverige får föräldrar behandla sina barn som boskap och det räcker inte med att barnet mår illa och är förtvivlad för om det finns ett "domslut" på umgänge så ska barnet tvingas till förövaren.
Polisen borde vägra till att medverka till sådana här överlämningar. Jag vet personligen en polis som visade civilkurage i ett liknande fall för han såg till att polisen hade andra viktigare uppgifter att utföra än att hämta ett förtvivlat barn till en förövare. Men det var bara en tillfällig tidsfrist. Skulle önska att det fanns fler poliser som han för det skulle vara en bra början med självständigt tänkande och reflekterande poliser som vägrar medverka till den här barnhandeln.
S
Verkligen heder åt den polisen. Vi mammor diskuterar lite över hur det kan pågå som det gör. Ganska många borde känna till att barn tvingas till förövare. Vi mammor ser att vissa namn återkommer i våra ärenden. Mer om detta längre fram.
Raderadu gjorde som jag skulle gjort, handlat för att skydda. starkt av dig. hoppas det finns fler där "ute" som ser det som händer med barnen. helt sjukt domstolarna går ju helt emot sina egna lagar. pojken var ju så stor alltså i den åldern där han kan avlägga eget vittnes mål. som väger in mkt tungt vad pojkens vilja är och de ska man gå på. tyvärr gjordes det inte här då? vad jag förstod. sen kan man ju bara tänka och må illa över de åren pojlken inte fick yttra sig. när började det hela? förmodligen under hela hans liv, i elva år!
Raderaräknar man lite snabbt och överskådligt på dessa siffror, grova kränkningar och övergrepp per år blir det ca: tusentals o åter tusentals/år.
undr 5 år har vi ca: 250 000 i varierande åldrar.
räkna med att på varje litet barn går det ca: 10 p som finns runt detta barn som är meddrabbade. då slutar siffran på nästan 3-4 % av sveriges befolkning som har blivit drabbad. var är alla?
Jag undrar hur ofta sådana här övergrepp mot barn har skett? Det vore intressant att få en samlad bild av det. Hur ska man verka mot den typen av övergrepp? Det är nog dags att återinföra tjänstemannaansvar.
SvaraRaderaFantastiskt av dig att försöka skydda pojken. Vad tror polismännen när de åker ut på ett sådant uppdrag? Är de itutade PAS-teorier etc? HUR kan man göra så mot ett barn???