tisdag 2 oktober 2012

Tigermammor

Det finns några mammor som vågar ta steget. Som lämnar allt. Tar med sig sina barn och flyr. Jag har svårt att tänka mig in i situationen - Vaddå? Lämna allt?! Till en osäker framtid? Varför är inte svårt att förstå, men just det här, att ta steget.
Tigermammor. Jag känner både respekt och beundran för dem.
Jag tror att barnen som har fått några trygga barndomsår klarar sig bättre. De vet hur en barndom ser ut. De kanske lyckas hålla sig borta så länge att de inte behöver återgå till en barndom med en pappa som förgriper sig på dem.
Men de flesta återfinns. Då gäller varken lagboken eller Barnkonventionen. Pappan bestämmer allt. Allt. Han må vara långtidsjukskriven för psykiska besvär eller tidigare dömd pedofil, etc. Sådana personer verkar ha sista ordet i barnrättsfrågor i vårt land idag.
Jag vet en mamma med två små pojkar. De valde att lämna Sverige. När de återfanns ville pappan inte att de skulle träffa mamman. Han har en ny kvinna, en pedofilförsvarare. Mamman får träffa barnen ibland. De är oroliga, sitter stelt i en soffa. Tittar sig omkring sig med stora, förskräckta ögon. "Vi vill inte träffa mamma, vi vill inte träffa mamma."
Tänk om en mamma hade låtit en pappa träffa barnen på det viset. Hon hade hotats med fråntagen vårdnad, umgänge, boende. Skadeståndsanspråk.
Jag har hört det när min son varit livrädd och sprungit hyperaktivt runt när pappan ska komma och hämta honom. "Hur föööörbereeeeder du din son på att pappa ska hämta?" Hur förbereder man ett barn på en vecka hos en pedofil? Kan någon svara på det?
Den nya kvinnan, pedofilförsvararen, står i kulisserna och väntar. Hon har bockfötter på båda benen. Är hon en sådan "förälder" som hjälper till att torka blod och plåstra om? Eller låter han bli pojkarna nu?
Mammorna följer med intresse detta fall. Och fler.
Jag vet något som bockfoten inte vet. Jag vet att pojkarnas mamma är en alldeles utomordentlig mamma. En mamma som vågade ta steget. En Tigermamma.
Jag är inte det minsta orolig över hur denna historia kommer att sluta. Det är inte bockfoten heller. Just nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar